Ser jag (Alex) ut att vara i ett abnormt stort behov av en trätrumma?! Eller ännu bättre, en jättelik papaya ballong i frireligöst beige med prickar på?!
Det är iallafall vad försäljarna av dessa saker verkar tycka?! Ja, inte har jag köpt något av detta livsviktiga. Däremot shoppade jag finbyxor idag för hela 17 kronor! Det ni! Nu sitter jag och Flisan på vår balkong så nu ska vi blogga tillsammans samt lägga upp bilder.

Efter att ha stora problem med nätuppkopplingen igår kväll (vi trodde att datorn pajjat) gav vi tillslut upp och somnade, ganska upprörda båda två. Klockan ringde kl 7 imorse, varpå vi vandrade iväg på upptäcksfärd mot en yogaklass. Tillslut kom vi fram, just i rättan tid.

Yoga centret låg vid en villa där det  enbart såg ut att bo yogaanhängare som vigt sitt liv åt att leva yoga, så kändes stämningen i alla fall.Lugn och gemytlig. Vi visades till "salen" som skulle kunna liknas vid en stor hydda med myggnät till väggar. Där guidades vi igenom ett hathayoga -pass tillsammans med ett gäng västerländska män och kvinnor i olika åldrar. Undervisningen skedde på engelska och yogaläraren var en mycket duktig kvinna från Kanada/England. Efteråt haffade vi henne och presenterade oss, vad vi är här i för syfte och om vi skulle kunna få ställa några frågor till henne (mest för att kolla läget här i Anjuna). Hon verkade mycket glad att kunna hjälpa till, och lovade oss en pratstund på måndag efter passet. Så måndag it is, Yoga med efterföljande pratstund.
Glada i hågen över att äntligen ha hittat något användbart här i Anjuna gick vi hem och sedan vidare mot stranden och frukost.

Till frukost fick jag (Alex) den konstigaste lassin ever. Den skulle smaka ananas men istället fann jag en omistlig karaktär av rökt skinka sprida sig i munnen när jag skulle DRICKA OCH NJUTA! Här slösar vi ingen disk utan skär väl skinka och ananans med samma kniv. Jag kommer nog aldrig mer beställa pineappel lassi igen.

Efter några hårda timmars arbetande på brännan, då vi kallats för white chicken (Flisan) och Indian Barbie (Alex) så tog vi en välbehövlig promenad längst med stranden. Och där träffade vi två personer som verkligen hade saker att säga.
Den första personen vi träffade var en man, runt 60 års åldern från Vestfold i Norge. Glad och käck frågar vi honom varför han kommit till Indien och får som svar, "för att ta mitt liv". Situationen parerades och vi fick hans livssituation som i korta ordalag kan beskrivas som en svår familjefejd som fått honom att tappa livsgnistan. Han valde att resa till Indien och helt enkelt bara "försvinna" här i myllret av människor. Men någonting med Indien har förändrat hans inställning till livet...

Kvinnan vi träffade hade varit här sedan december och har varit i Goa många gånger tidigare. Hon hade träffat många människor som kommit hit och bl.a lidit av depression och som varit här i ett antal veckor och märkt en tydlig förändring. Dessa personer skall ha provat olika behandlingar, speciellt massage. Västerländsk eller ayurvedisk massage visste hon inte men också här kunde vi dra en slutsats om att människor som lider av ett eller annat upplever en förbättring och förändring här i Indien.  Så vad kan det vara som gör att personerna mår så mycket bättre här? Och vilka drivkrafter är egentligen bakomliggande?

Mannen som åkte hit för att "försvinna" exempelvis, kan ju någonstans faktiskt ha sett Indien som en möjlighet för något annat än enbart försvinnandet. Annars hade han förmodligen försvunnit vid detta lag, istället har han stannat i 4 månader...vi fortsätter att spinna vidare på de trådar som givits oss, så återkommer vi snart...
shanti shanti

P.S Dagen har slutat med balkonghäng och Mumford and Son´s samt att the white chicken har blivit piggy pink och indian barbie har blivit en tomat  D.S