De senaste dagarna har vi faktiskt hunnit göra många Indien-måsten...

Först blev vi hembjudna på chaite hos våra favorit-strandflickor..Det var väldigt fint att få komma hem till dem och se hur de bodde, och hur de lever sitt liv..

I Kochi lärde vi oss att laga Indisk mat, tre olika rätter samt bröd och Alexs var i sitt esse!!!! Fliis och Haki (som vi slog följe med från Palolem) var även de förtjusta,

men kanske något tafatta inför uppgiften.

Vi har även åkt nattåg, vilket var en förvånansvärt positiv upplevelse.

ciao ciao

Yep, that is folks!

Vi är återigen i Mumbai, just på på WoodenInn, slitna och jävliga efter en dag med flyg, shopping med 20 kg packning på ryggen och magkramper!

Pga helvetes magkramper och en turistsäsong som kommit till ända så har vi ändrat lite planer, både för vår egen skull men också för uppsatsen. Goa turismen dog ut när vi reste därifrån, ja, inte för att vi var partyt som höll igång det hela utan bara att turistsäsongen nu är över och semesterställena slår igen.

Väl i kochi eskalerade Alex magkramper och det blev inte alls bra därnere. Efter noga övervägande så sa vi att hälsan är viktigare och nu sitter vi i Mumbai och ska catcha en flight tilbaks till Köpenhamn.

INdien är ett fantastiskt spännande land och har gjort stort intryck, vi kommer tillbaks, next time :D :D

c you at home guys=) Namaste

En rangordning av vad som varit det bästa här i Goa

1. Chai te morgon, middag, kväll här på Cuba bar i Palolem!!

2. Stjärnorna i Palolem

3. Hatha yoga med Liz Warrington

4. Den oerhört ödmjuka ajurvediska läkaren i Palolem

5. silvermoon guesthouse i Anjuna

6. Våra färgglada flickor på stranden

7. Eggplant indian style (Flis)

8. Banankakan som serverades på Cuba (Magknip efteråt för Alex del)

9. Spice farmen utanför Old Goa där vi upptäckte the king and queen of pineapple

10. Alla underbara, tillgivna och snälla hundar på stränderna

Bye bye Goa...

Hej hopp!

Idag är det sista dagen i Palolem, på denna jättefina men lite annorlunda strand. Energin är annorlunda här. Himlen är så nära jorden, men bara på kvällen. Jag, (Alex) har nu lyckats bli dubbelt sjuk. Förkylningen vill inte riktigt ge sig och på det.. – en liten maghistoria som suger kraften ur mig.  Förhoppningsvis är detta något övergående och hör till när man reser i detta land!

Vi har iallafall fått gjort lliiite research och det blir bara mer och mer intressant. Stranden kantas av olika ayurvediska massageställen men många av dem verkar, i våra ögon oseriösa eller också, efter att ha skyltat lite här och var på stranden, inte öppet när man kommer dit. Eller snarare, personen som håller i behandlingen är inte där. Den lilla researchen vi gjort börjar peka på många intressanta trådar att ta upp i arbetet. Som att yogaklasser snarare är en västerländsk konstruktion och att Indierna själva inte verkar praktisera yoga något vidare mycket. Yoga klasserna har också visat sig intressanta genom att de har västerländska lärare eller fokus på fysiskt arbete istället för lugnande och meditativt arbete som många klasser i Sverige har. Medicinen i sig är intressant och har än så länge inte bjudit på några direkta aha-upplevelser.

Nästa stopp är Kochi och där blir det studiebesök för hela slanten och några intensiva dagar med research arbete väntar. Jag måste bara bli frisk!

Namaste!

Det har blivit mycket strand, lite arbete (bortsett från en intervju med en ayurvedisk doktor) och även en liten rundtur till Goas sevärdheter..

Turen vi åkte på var ett väldigt skönt avbrott från de vanliga rutinerna man skapat sig här i Palolem. Vi åkte redan halv 8 på morgonen. Till vår stora sorg var inget matställe på stranden öppet, så vi trodde oss bli frukostlösa. Men vid huvudgatan där taxin hämtade oss stod två män och lagade frukostbröd på indiskt vis i ett stånd. Hungriga som vi var köpte vi lite indiska läckerheter samt en varsin kopp chai-te take away (en varsin plastmugg i fingerborgsstorlek)..

Sen bar det av mot vattenfallet. Efter ca 2 h resa i taxi kom vi fram till en "by" där försäljarna kastade sig över oss så fort vi klev utanför bilen. Ett tu tre så hade FElicia en påse med massa frukt i handen och stod som ett ljushuvud och glodde. Killen sade bara "feed monkeys". När Felicia köpte vattenm bad de dock om väldigft mycket pengar för det, varpå Felicia blir misstänksam och frågar om verkligen vattnet kostar 130 rp. Då pekar killen på påsen Felicia fått satt i sin hand "100 rupies!" Flisan blir då skitsur över denna turistfälla och ger tillbaka påsen samtidigt som hon säger "I hate monkeys". Killen blev jäkvligt paff, händer nog inte varje dag att en turist inte går med på att bli lurad av honom.

Vi sjasades sedan in i en jeep tillsammans med ett äldre par från England för att åka en skumpig färd till vattenfallet. Det var SÅ fint! Vi var nästan först på plats och kunde verkligen njuta av stillheten..Flisan tog sig även ett dopp i vad hon kallade för det renaste vatten hon stött på i Indien.

Efter vattenfall och aptitt fortsatte vi mot en kryddfarm. Detta var också mycket givande. Vi har nu lärt oss väldigt mycket om de kryddor som används i båda Indisk mat och Ayurvedisk medicin. Där fick vi även Indisk buffé som var jättegod och spännande.

Sedan åkte vi till Old Goa, som vi trodde skulle vara det bästa innan vi åkte. Men egentligen visade sig vara ganska tråkigt. Så vi nöjkde oss med natur- och kryddupplevelsen och åkte hem.

Imorgon åker vi till Kochi där vi förhoppningsvis skall kunna göra lite studiebesök på olika sjukhus. Efter det åker vi till Varkala där vi ska intervjua en svensk tjej.

Lägger upp bilder snart!

Några småsaker vi skrattat åt, förfärats över eller bara varit mäkta imponerade över.

1. Under en av våra morgonpromenader till stranden i Anjuna går plötsligt en ganska slibbig man fram till Alex och lite försiktigt frågar hur hon mår...Därefter tar samtalet en annan vänding, då mannen lite smått orolig pekar ovanför Alexandras öra, som givetvis tror att det handlar om ett stort odjur eller annat. Mannen ifråga är ytterst omtänksam och skall precis börja på att hjälpa Alex i den situation hon befinner sig. Det hela slutar med att Alex låter mannen "ta bort ohyran"...

Som visar sig vara öronvax. MAnnen har alltså, med hjälp av en lång stålsticka, petat henne i öra och tagit ut vax. För att ge ytterligare detaljer så rullade han sin fångst och höll upp framför Alex samtidigt som han bad om pengar.

Mäkta oimponerad säger Alex nej och går.

Så, akta er, man kan bli antastad på mer än ett sätt här i Indien!

2. Då Alexandra låg förkyld på rummet passade Felicia på. Hon hyrde en MOPPE!

Att tillägga här är att Alex varit ganska upprörd över trafiken i Indien, där tvåfiliga vägar plötsligt förvandlas till fem-filiga. Flis ville i alla fall på Yoga, med eller utan Alex. Tyvärr var det en lång väg att gå, varpå hon då tog chansen att äntligen få uttrycka sina tonårskänslor och hyra en moped för dagen!

Givetvis var hon den enda i hela Anjuna med vurpollon, svettigt värre.

När hon kom hem var Alex dock märkbart imponerad och gick till och med me på att åka en tur, till beachen.

Två 25 åringar, med varsitt vurpollon gav sig alltså bestämt iväg till stranden, i 15 km/h, i vänsertrafik. Det måste ha gjort de flesta försäljares dag något roligare, hoppas vi.

3. Vi har också blivit sjukt imponerade av 2 indiska kvinnor. Den enda kvinnan går varje dag på Anjuna beach och säljer frukt. Detta hade kanske inte varit så speciellt om det inte varit för att hon bar en 30 kilos korg på huvudet. Däri samsades kokosnötter, ananas, meloner och bananstockar. Hon behövde givetvis lite hjälp att lyfta ner den samt få upp den och starka Flisan och tunna Alex fick hjälpa till. Och det roligaste var att vi knappt, tillsammans, orkade lyfta eller bära denna korg. Hur orkar då denna lilla kvinna på 1,55 lång att bära detta varje dag i 35 graders hetta?

Den andra kvinnan vi beundrar är givetvis Maria som ni tidigare hört om. Hon bjöd oss på kokosnöt en dag som hon med ytterst skillad hand öppnade med en jättelik slaktkniv framför våra tefatsögon. Det var både gott och roligt :)

Bubblaren denna vecka är de otroligt attraktiva Indiska männen som badar varje eftermiddag här i Palolem. Håller sig gärna på ett kort avstånd från oss tjejer, och om vi lite diskret flyttar oss, flyttar de lite diskret efter... Helst ska de ha sina vanliga kalsonger på sig (speedosmodell), och ett sunkigt linne. Dessa kläder luftar de sedan genom att vandra omkring på stranden efter mörkrets inbrott. Hunkfaktorn höjs med hundratio poäng! hahaha!

Namaste!

            Egentligen var det tänkt att detta skulle bli ett kort inlägg med diverse roliga anekdoter vi samlat på oss hittills. Men eftersom det hänt en del sedan senast så får det inlägget vänta.

Igår var vi på onsdagsmarknaden - även känd som hippiemarket i anjuna. Dessvärre hade vi inte speciellt mycket pengar med oss. Men vi köpte faktiskt varsin fantastiskt vacker sari. De är tunga och långa, man ACK så vackra. En souvenir utan jämlike..

Efter marknaden tog vi våra väskor och lämnade Anjuna. Det blev ett mycket sorgligt farväl till ägarna av det guesthouse vi bott på. Maria, som äger det, kom oss mycket nära och båda parter var märkbart berörda när vi åkte. Att en lokalbo med tårar i ögonen säger "I´m going to miss you, you people really touched my heart", känns väldigt fantastiskt..Vi önskar denna person all kärlek, hon måste vara en av de mest godhjärtade människor som kommit i min väg..

Vägen gick till Palolem, en strand i södra Goa där det sulle vara lite annorlunda. vi tänkte att det får vi ju kolla upp, med tanke på att vi inte hade träffat på speciellt många "hälsoturister" i Anjuna. Och herregud vad svenskar det är här. Fast inga hälsoturister. Däremot sprang vi självklart på Sofias kompisar från Hässleholm, mycket trevliga flickor, och världen är lika liten som vanligt!

Palolem är en lång, bred (i förhållande till Anjuna) strand med beach-huts längs hela stranden. Perfekt för en löptur om morgonen eller en yogaklass på berget med havsutsikt (ja, Flisan trivs). Trots en jobbig dag med hemlängtan + pojkvänslängtan så har Alexandra tagit sig samman och bejakat sitt inre och njutit av den stjärnklara himlen och hängmattan på verandan. Nej, resan är inte alltid en dans på rosor..

Vi passar på medan vi har internet connection...